Hälsokuren från Torstuna
När man gräver i familjens historia kommer ibland små skatter upp till ytan. Under mitt arbete med att digitalisera gamla dokument från släkten Eriksson i Torstuna dök det nyligen upp ett handskrivet recept – inte på bullar eller brännvin, utan på något betydligt mer kraftfullt.
Receptet bär spår av en annan tid, både i sin handstil och i sitt innehåll. Det är fullt av ingredienser som dyveldträck, vitlök, ammoniak, jodsprit och något som kallas ”Attekersirap”. Texten är osignerad, men utifrån innehåll och språkbruk är det troligt att det nedtecknats någon gång mellan 1880 och 1910 – kanske av min farfars farfar Karl Eriksson, hans hustru Matilda Andersdotter, eller någon av deras föräldrar.
Hälsokuren verkar vara avsedd både för invärtes och utvärtes bruk. Det är en blandning av bondförnuft och dåtidens apoteksmedicin – något som kunde ha blandats hemma i köket för att användas mot allehanda kroppsliga besvär. Kanske användes det vid utslag, feber, eller ”svaghet i kroppen” – exakt vad den skulle hjälpa mot framgår inte.
🧾 Det tolkade receptet (observera att tolkningen kan vara fel)
Ingredienser:
- 160 gram dyveldträck
- 160 gram vitlök
- 60 gram ammoniak
- 40 gram jodsprit
- 12 gram enolja
- 15 gram eterhaltiga järnkloriddroppar
- 200 gram Attekersirap
Bruksanvisning (tolkad):
4 hekto ister smältes tills det är hett. Tag då kastrullen av elden.
Dyveldträck och vitlök sönderstötas och tillsätts i det varma fettet.
När det har svalnat något tillsätts ammoniak, jodsprit och enolja.Användning:
Salvan används utvärtes – smörjes varje kväll över hela kroppen.Varje morgon sköljes kroppen med två liter varmt vatten blandat med lite salt.
Invärtes tas:
– 1 tesked eterhaltiga järnkloriddroppar i sockervatten, två gånger dagligen före måltid
– 1 tesked Attekersirap, två gånger dagligen
🧭 Ett fönster mot det förflutna
Vad som faktiskt är ”dyveldträck” är oklart – det kan vara en dialektal eller förvrängd benämning på något som då var välkänt, kanske en ört, ett animaliskt fett eller en blandning med stark doft. Detsamma gäller ”Attekersirap”, som möjligen syftar på en sötad örtmedicin från apoteket.
Jag vill understryka att denna tolkning är just det – en tolkning – och att både recept och bruksanvisning kan innehålla misstag, särskilt eftersom vissa ord är svårlästa eller föråldrade.
Men oavsett om salvan fungerade eller ej, ger den en fascinerande inblick i hur man förr tog hand om sin hälsa med de medel som fanns till hands – ett slags hemgjort apotek i en tid då läkare var långt borta och huskurer var en del av vardagen.
För mig är detta recept en liten, men talande, del av släktens historia – en berättelse om vardaglig omsorg, kreativitet och tron på naturens krafter.
