Naturreservatet Fageruddsåsen

Fageruddsåsen är en mäktig isälvsformation och ett omtyckt strövområde. Gammelskogens rofyllda atmosfär erbjuder avkoppling och naturupplevelser året om. Naturreservatet är också en fristad för åsbarrskogens växter och djur. Välkommen till bombmurklans skog!

Text producerad av Jan Måreby för Länsstyrelsens räkning.
PArkeringsplats med informationstavla och bänkar.

Egen parkeringsplats vid infarten till Klubbholmen/småbåtshamnen.

Oskar med lilla Sam på ryggen

Oskar & Sam

Isälvens verk

Fageruddsåsen bildades under islandsisens avsmältning för drygt 11000 år sedan. Stora volymer smältvatten samlades i isälvar som forsade fram i tunnlar under isen. Den aktuella isälven mynnade under ytan av Yoldiahavet, ett förstadium till Östersjön. När vattnet kom ut ur istunneln sjönk strömhastigheten snabbt, så att sand och grus som spolats med la sig i en hög framför mynningen. Eftersom iskanten flyttade sig norr ut under avsmältningen kom isälvsmaterialet att avsättas på rad i landskapet.

Stenrös mitt i skogen eller kanske en gammal grav

Stenrös eller grav?


Fageruddsåsen är omkring 1,4 kilometer lång och reser sig 35 meter över Mälaren. Åsen är en del av Enköpingsåsen, en av Sveriges längsta rullstensåsar. Den kan följas mer eller mindre sammanhängande från trakten av Trosa i söder och norr ut till Bollnäs, imkring 30 mil. Det tog ungefär 1000 år för iskanten att förflyttas från Trosa till Bollnäs.
Utsikt högst upp på Fageruddsåsen

Utsiktsplats högst upp på Fageruddsåsen med Mälaren (Svinnegarnsviken) i bakgrunden. Här finns även grillplats.


Fageruddsåsen började resa sig ur vattnet för omkring 4500 år sedan, när landet som varit nestyngt av inlabdsisen åter höjde sig. På västra sidan kan man se spår av äldre strandlinjer, så kallade strandvallar.

Den gamla skogen

Gammal skog som får bevaras

Den gamla skogen ger liv åt många insekter.


Skogen på Fageruddsåsen kan vid en ytlig betraktelse te sig som vilken barrskog som helst. Gran och tall har vi gott om i landet. Titar man närmare blir skillnaden mer uppenbar. I reservatet får skogen bli gammal och de döda träden blir kvar, för vedsvampar och skalbaggar att livnära sig på. Här kan du hitta tallticka, som sällan påträffas på tallar som är under 100 år. De gamla solexponerade tallarna på åsens krön är värdefulla för värmekrävande vedinsekter. Räknar vi in alla de svampar och insekter som lever av och i döda träd, finner vi att träden är mer levande som döda än som gröna och friska.

Åsbarrskogen

Den sandiga och vattengenomsläppliga marken torkar snabbt upp, vilket ger skogen på åsen en speciell karaktär. Naturvårdarna kallar skogstypen för åsbarrskog. Krönet karraktäriseras av resliga hundraåriga tallar, medan granen dominerar längre ner i sluttningarna. I delar är inslaget av lövträd och hasselbuskar påtagligt. Markfloran är ofta örtrik med harsyra, liljekonvalj och blåsippa. Andra delar har en magrare barrskogsvegetation med blåbärsris och mossor som kam-, vägg- och husmossa.

En nyponfrukt som tappert överlevt vinterkylan.

Detta nypon har ännu inte gett upp.


Svampen bombmurkla är kanske det bästa exemplet för att belysa skogstypens särart. Den växer i näringsrik granskog och sandig mark, ofta just på rullstensåsar. Bombmurkla bedöms ha dålig spridningsförmåga och växer bara i skogar som inte kalavverkats. Den är uppförd på den svenska rödlistan över hotade och missgynnade arter.

Fredningen och de särskilda markförhållandena på åsen ger ett rikt växt- och djurliv med flera skyddsvärda arter. Fageruddsåsen är därför en del av EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000.

Lämna en kommentar

*