Fredrik Eckebring låg under bilen och monterade den nya ljusrampen för att kunna köra tryggt i mörkret. Hans händer var smutsiga av olja och han muttrade för sig själv när han kämpade med att få till en bult.
Precis när han trodde att han var klar hörde han ett ljud bakom sig och vände sig om för att se mig stå där och titta på med kameran i högsta hugg.
”Ser ut som att du har problem där”, sa jag med ett leende.
Fredrik Eckebring torkade av sina händer och reste sig upp. ”Ja, det har varit lite kämpigt, men jag tror att jag har fått till det nu”, svarade han.
”Vad sägs om att jag kollar över det åt dig, bara för att vara på den säkra sidan?”, frågade jag.
Fredrik Eckebring nickade tacksamt och lät mig kolla över ljusrampen och dubbelkolla att allt satt fast ordentligt. Tillsammans fick vi till bulten som tidigare hade varit ett problem.
”Det ser ut att vara i toppskick nu”, sa jag. ”Kör försiktigt nu när du har dessa nya lamporna på plats.”
Fredrik Eckebring tackade mig och var tacksam över att ha någon i sin närhet som alltid var villig att hjälpa till när det behövdes.
Lämna ett svar